När livet stannar för en stund

Jag kommer aldrig glömma den där morgonen i oktober. Då när tiden stannade för en stund och allt vändes upp och ner.
Hade som vanligt varit på lördagens dansaerobic och efter duschen bestämde jag mig för att göra något jag inte gjort på länge. Smörja in mig med en härlig bodylotion innan jag klädde på mig.
Jag kände den direkt. Så tydligt.
Fick panik. Kände efter igen. Jo. Där var den.
En liten hård ärta i mitt vänstra bröst.
Hjärtat och tankarna rusade. Ville inte känna efter fler gånger men kände mig ändå tvingad.
Försökte få den att försvinna bort med mina tankar men den var där ändå. Så tydlig.
Tvångstankarna smyger sig på direkt och det enda ordet jag hade i mitt huvud var CANCER.
För en knöl i bröstet betyder ju cancer?

En lördag också. Vem kan man få tag på då? Min man var med dottern på hennes dans. Han fick ett panikartat sms. Stackarn.
Medan han skyndade sig hem hann jag prata av mig lite med min väninna som lugnade mig och kom med tips och råd vart jag skulle vända mig. Googlade fram varenda sajt som handlade om bröstcancer. Fick för mig att ju mer jag läste desto bättre skulle det bli. Man tänker inte rationellt när man har panik. Helt klart.
Hittade till slut numret till bröstmottagningen på Danderyds Sjukhus dit jag ringde och lämnade ett smått desperat meddelande.
Resten av helgen kommer jag inte riktigt ihåg. Jag vet att jag och Magnus pratade mycket och att det kändes otroligt skönt att berätta om knölen för mina systrar när vi var ute och sprang på söndagen.
Man skall aldrig vara ensam i sin oro.

På måndagen kunde jag inte vänta tills någon tänkte höra av sig utan kastade mig på telefonen kl 08.00 och ringde igen till Danderyds Bröstmottagning.
Syster Anna svarade, hörde på min röst att det var panik och lyckades skaka fram en tid till mig samma dag.
Det kändes som en befrielse att bara få komma dit. Efter en undersökning och information fick jag direkt remiss till mammografi och ultraljud.
En vecka senare var mammografin och ultraljudet avklarat. Även en finnålsbiopsi för att ytterligare försäkra oss om att detta var som alla trodde, något ofarligt.
Men när läkaren säger att jag skulle få träffa onkologen gällande resultatet började mitt hjärta bulta igen. En onkolog. En onkolog för mig betyder cancer.
När läkaren såg mitt panikartade uttryck i ansiktet försäkrade han mig om att alla resultat från en biopsi meddelas av onkolog. Det är rutin.

En vecka senare är jag tillbaka på Danderyd för att träffa onkologen. Jag är otroligt tacksam över att min väninna övertalade mig om att få följa med. Hela vägen in på rummet. Ett sådant besök skall inte genomföras ensam. Det vet jag nu.
Onkologen var en fantastiskt söt kvinna, bröt på amerikanska och var gravid i sjunde månaden. Hon fick mig att känna mig lugn.
Vi pratade om allt möjligt, gick igenom min sjukdomshistoria.
Sen säger hon att det var som hon trodde. Det jag har är en tumör. En så kallad Papillom. Vilket är en ofarlig form av tumör.
Det där med ofarlig hörde jag aldrig. När hon sa ordet tumör stannade tiden igen och jag kände hur golvet öppande sig och jag föll igenom ett stort svart hål.
Till slut känner jag min vänninas hand på min arm. Hon tittar på mig och upprepar: Linda, detta är ofarligt.
Okej. Tumören är ofarlig. Men den är fortfarande där. Jag vill inte att den skall vara där.

Efter ytterligare en biopsi och vidare diskussioner med onkolog, patolog och kirurg bestämmer vi att knölen skall tas bort. Trots att den i nuläget är ofarlig kan den, om den får stanna där inne, växa till sig och eventuellt bli farlig.
Operationsdatumet sätts till den 17 december. Dagkirurgi och nedsövning.
Då kommer nästa oro. Hur mycket av bröstet skall de ta bort? Går det att rätta till på något sätt efteråt? Jag googlar igen. Denna gång på rekonstruktiv bröstkirurgi. Jag är expert nu. På papillom och rekonstruktiv bröstkirurgi.

Idag är knölen borta. Och 95% av mitt bröst sitter fortfarande kvar. Det ingen annan kan se kan jag se. Bröstet har ändrat lite form. Men det sitter där i alla fall.
Det slutgiltiga beskedet har också kommit från patologen. Knölen var ofarlig.

7 veckor från upptäckt tills att den var borta.
Kan inte vara annat än tacksam över den sjukvård vi har i Sverige.

Det finns fantastisk hjälp att få!

/Linda

Lämna ett svar till Anna

Anneli 4 år sen

Hej Linda!
Jag förstår hur du kände dig, har själv varit med om detta 2 gånger i samma bröst, papillom. Op både gångerna som har gått bra. Nu går jag 2 ggr per år och kollar, varje gång är jag orolig att det ska vara något
Tack för svensk sjukvård

Kajsa 4 år sen

Gud vilken historia och vad bra gjort av dig att berätta den!!!
Vad skönt att det var en ofarlig tumör, tur i oturen…

Lotta 4 år sen

Vad rörd jag blev av att läsa din krönika! Tack för att du delar med dig!!
Detta är ett oerhört viktigt ämne.
Vilken tur du hade och vad fint att du hade dina vänner och familj runt dig!
Stor kram

Annelie 4 år sen

Tack för att du delar med dig av detta Linda! Så otroligt fint skrivet!
Hoppas du mår bra idag och att du får komma på regelbundna kontroller!
Kram!

Mona 4 år sen

Vad fint skrivet. Fick nästan lite tårar i ögonen.
Vilken tur att allt gick bra att du mår bra idag!

V som i väninna 4 år sen

<3
Mer behöver jag inte säga.

Frida Grahn 4 år sen

Vilken tur att det löste sig Goa Linda!! Stor kram!!!!!

Johanna 4 år sen

Känner igen mig helt i varenda ord. Tack för att du delar med dig, känner mig mindre ensam nu. Vet att det finns andra som delar samma historia… Tusen tack och massor med kramar!!!! 🙂

Susanne 4 år sen

Men vad underbart att det gick så bra! Man blir ödmjuk inför livet vid händelser som denna.

Louise 4 år sen

Så fint skrivet Linda! Fastnade så i texten att jag nästan missade att kliva av bussen vid jobbet!
Stor kram och tack för att du delar med dig!!

MADELEN 4 år sen

Så glad för din skull att allt gick bra! Gripande att läsa….. Innan man vet om den är farlig, att gå med den paniken går nog inte att föreställa sig!!! Kram till dig 🙂

Mimmi 4 år sen

Vilken otroligt fin krönika! Du sätter ord på rädslan på ett sätt som blir lätt att förstå. Jag har inte varit med om något liknande själv men kände en stark känsla för hur du måste ha känt dig när du gick igenom detta!
Starkt av dig att dela med dig, många uppskattar det!!
Stor kram till dig!

Åsa M 4 år sen

Stark krönika! Jag har en väninna som går igenom just detta. Skall tipsa henne direkt om att läsa!!

Helene 4 år sen

Känns väldigt starkt att läsa din krönika! gick igenom samma sak 2004 men upptäckte min under en semesterresa i Bulgarien med familjen. Som väl var var det sista dagarna annars hade jag blivit tokig. Fick tid på Danderyd direkt när jag kom hem och tyvärr fick jag sämre besked än du, det var en fullt utvecklad cancertumör. 10 dagar senare var den borta tillsammans med en bit av bröstet och ytterligare 2 v senare var hela bröstet borta då de hittat små härdar runt om i bröstet. Idag är det snart 10 år sedan, fortfarande frisk men alltid så nervöst för 1-årskontrollen som är om någon månad. I 10 år följs man upp noggrannt och de har hittat knölar att undersöka under tiden som lyckligtvis har varit ärrbildningar efter operation. Gjorde rekonstruktion och fick göra om den 3 gånger så nu 7 operationer senare vill jag slänga allt detta bakom mig!

MeMe 4 år sen

Fint skrivet om rädslan..och om hur liten man känner sig när det händer. Och den där svarta avgrunden som öppnar sig…man kan aldrig ens föreställa sig den föräns man själv upplever den. Men jag brukar säga att det är nån mening med det..för varför ska man uppleva den med den kraften om man inte behöver? Den är så smärtsam. Jag har gått igenom detta oxå. Men med sämre diagnos. Min knöl var aggressiv. Hormonkänslig. Och en HER2 variant,som drabbat ca 15 % bröstcancerpatienter. Jag har gått igenom operation,cellgifter,strålning och herceptinbehandling. Går på återkontroll var 4 de månad. Man är skräckslagen på väg dit…Det är jobbigt men oerhört befriande efteråt om man får bra svar! Mer tid till livet! Försöker nu återta mitt liv. Hitta tillbaka till glädjen. Känna lyckan bulta i hjärtat. Acceptera att kroppen är kraschad och sakta..mycket sakta..bygga upp den igen. Vill känna mig stark igen. Försöka förstå varför man känner sig sorgsen,liten,trasig,lite inåtvänd ännu…jag som varit den mest positiva personen innan som verkligen njutit av livet! Var är hon?? När alla runt mig förväntar sig att jag ska vara tacksam över livet..att när man gått igenom nåt sånt här så uppskattar man livet ännu mer..ska bara känna sig glad och lycklig..hjälp..jag är inte där än! Jag letar mig dit. Men det är en kamp. Men jag är ÖVERLYCKLIG att jag lever. Men kropp och själ skall mötas igen. Tar längre tid än jag trodde. Behöver bearbeta denna kamp. Bearbeta mötet med döden. Men jag börjar känna glimtar av det. Livet. Och det gör mig lycklig. I djupet. Kram

Lena H 4 år sen

En stark krönika. Tack Linda för att du på ett så fint sätt delar med dig! Ett viktigt ämne!
Hoppas du mår fint nu och att det får fortsätta så!
Kram

Linda 4 år sen

Skönt att det löste sig och blev bra:)

Jeanette 4 år sen

Hua, jag har gått igenom samma helvete, men tyvärr var min tumör aggressiv.
Båda brösten bortopererades, cellgifter och strålning. 2 småbarn hemma. Vilket helvete det var. Det är nu 5 år sedan och jag är frisk och lever. Det trodde jag aldrig….
Livet försvann, men återvände sakta men säkert!
Kram och grattis till att du fick bra besked! Det viktigaste är att man får vara frisk – allt annat är oväsentligt!

Socorro Clough 4 år sen

Tjosan intressant blogg du har. Har du hört om Alexander Gustavsson? Han skadade sig och kan inte vara med i UFC 🙁

Annette Andersson 4 år sen

Hej!

Kusligt hur din berättelse i stort sett stämmer överens med min. Det enda som skiljde sig var att jag upptäckte det när det kom blod från bröstet efter att jag hade älskat med min kille. Fick panik och ringde vårdcentralen dagen efter där de tog blodprov och skickade remiss. En vecka senare var jag på mammografin och genomgick samma procedur som du. Sen fick jag tid hos kirurgmottagningen där jag fick tid för operation. Var nervös och orolig mellan alla turer men fick stöd av min kille och syster. Idag är det tre dagar sen jag opererades och börjar bli fri från smärtan. Det känns skönt att få dela med sig av något som vet vad man genomfått. Vet ännu inte om den är godartad men hoppas på det bästa!

/ Snedbröstad

Linda. 4 år sen

Hej Linda.jag var mammograffin i dag och gjorde även ett ultraljud, i morgon ska jag på provtagning av det, jag kände en knöl i bröstet för ett par veckor sedan! ..och jag gjorde som du, kastade mej på telefonen.Men paniken och nästan dödsångest för att inte kunna få se min pojke växa upp har flygit genom huvudet många nätter då man legat vaken och nästan krampaktikt hållt om honom..livet är så skört. Nu hoppas jag på det bästa.! kram.

Svar på kommentaren:
Linda svarar 4 år sen

Hej Linda, jag förstår dig och håller alla tummar att det skall bli ett positivt besked! Kom ihåg att ifrågasätta allt och be dem upprepa om det är något du inte förstår! Lycka till och stor kram

Jen 3 år sen

Hej Linda,
Jag har idag opererats för samma sak, och hittade din blogg när jag googlade runt, och vill tacka dig för att du delar med dig. Jag förstår precis hur det kändes! Tack också till er andra som kommenterat. I mitt fall var det så att jag kände en knöl i bröstet för flera år sedan, fick den undersökt och man konstaterade att det var en ofarlig cysta. Jag bodde utomlands då, och några år senare, tillbaka i Sverige, kände jag en knöl i det andra bröstet och fick en tid för mammografi och ultraljud. Väl där var knölen borta, men man noterade cystan som jag fortfarande hade kvar i det högra bröstet, och gjorde en utredning. Nu visade det sig att det fanns en stor och tre små cystor, men det var ingen fara.
Nu för drygt en månad sedan fyllde jag 40 och kallades till mammografi. Jag berättade om cystan och talade om för personalen att den var ofarlig, men någon vecka senare kom ett brev med en ny kallelse. Läkaren som jag träffade då höll inte alls med om att det inte var någon fara utan sa att cystorna förändrats och att det fanns områden där det såg ut att förekomma cellförändringar. Han tog prover med en nål, och jag fick en tid hos en kirurg, som konstaterade att det rörde sig om papillom, men inga cellförändringar. Nu har papillomen opererats bort, och det är osannolikt att analysen kommer att visa någon avvikelse. Jag oroar mig just nu lite för hur bröstet kommer att se ut när jag tar av förbandet, men är otroligt lycklig och tacksam över att jag är frisk och att man har förebyggt framtida sjukdom. Jag hoppas att alla som läser detta har samma tur som jag, och att alla som upptäcker något i brösten tar tag i det och går och kollar upp det!

Svar på kommentaren:
Linda svarar 3 år sen

Vad härligt att läsa att du har fått hjälp och att operationen nu är genomförd och därmed papillomet borta! Hoppas allt gick bra! Ta hand om dig! Stor kram

Ne 10 månader sen

Vilken fin historia, man blir glad och rörd att höra det gick så bra. Tyvärr finns det andra som råkat ut för okunnig kirurg som utfört stora felaktigheter under operationen så hud har förstörts totalt och fått sitt bröst helt förstört och missbildat för hela livet. Sjukhus har sedan inte velat ta ansvar utan kirurger ljugit i journaler och till patient, och så att säga kliat varandra på ryggen, allt för att slippa ta ansvar och undkomma anmälan. Ett tips till alla är art kolla upp kirurgen noga innan vilken erfarenhet denna har, annars Finns risken att du får en oerfaren och inte tillräckligt kompetent kirurg för din operation och som slutar med totalt förstört bröst utseendemässigt och försämrad livskvalitet och där dem försöker undkomma ansvar med lögner.

Svara här

* Obligatorisk

Relaterade inlägg

Jag älskar genomtänkta prylar. Speciellt när flera olika behov är komprimerade i en. Som det här glasögonfodralet min man vann i en tävling på ett event häromdagen. Synsam har tagit fram ett glasögonfodral…

Under sommaren är det extra viktigt att ta hand om huden på rätt sätt och skydda sig. För även om solen är underbar och härlig, så är det ändå vår största orsak…